Möts av världens jävla nyhet när jag kommer hem: Blink 182, världens finaste band i hela världen, som skulle turné i UK (och ett par ställen till) har nu bokat om den till nästa år eftersom de inte hinner bli klara med nya albumet innan turnén är. Jag blir såklart superglad eftersom nästa år betyder att jag är arton år och får åka. Jag har även pengar till att boka biljett (det här går före allt i världen) 

Nu sitter jag här och gråter. Gråter som ett jävla barn och skakar som jag vet inte vad. Det kommer inte bli nåt. Har fan aldrig i mitt liv känt mig så ledsen, jag ska inte ljuga. Varför? Ja, problemet är att jag är ensam om att tycka så där. Det är som att en av mitt livs största drömmar rycks undan för mig, och denna gång inte pga pengar eller tillåtelse, utan för att ingen annan gillar det här bandet nog mycket för att åka till Irland (där nya datum släppts och tickets goes on sale på torsdag).

Fan, jag hatar att skriva såna här inlägg dels för att det får mig att hata mig själv, sluta tjata Stina, din jävla idiot. Men nu tänker jag fan inte bry mig. JAG ÄR LEDSEN. Jag, Stina, som alltid är så jävla glad är nu ledsen. Skitjävlaledsen.