Borde vara glad, men känner mig ledsen emellanåt. Eller så känner jag ingenting. Less. Ja, typ.
Är så himla glad över att jag blev visad The Wonder Years. Finns inget, inget, inget som passar bättre stunder som dessa och när inga ord finns för att beskriva hur saker är.

Här är en jättefin lista på mina absoluta favoriter:
-> the wonder years är så himla fina

Vill även säga att jag tycker det är så ofattbart tragiskt att två alldeles för unga pojkar från Boden inte längre finns med oss idag. Kände inte någon av dem, men det är fortfarande så himla hemskt. Vila i frid.