Så fruktansvärt jävla less på att höra om ditt perfekta liv
och jag är så fruktansvärt less på att höra om ditt miserabla liv.
Sluta, nej, ja, fast nej, jag vill inte höra. 

Vill inte hålla med.
Vill inte se framåt.

Hatar personlighet. Hatar det yttre. Hatar att inte kunna ta tag i saker. Hatar att skriva. Hatar att läsa. Hatar att prata. Hatar att skratta. Hatar att gråta. Hatar liv. Hatar död. Hatar facebook. Hatar blogg. Hatar skola. Hatar tjat.

Kan saker bara lösa sig nån gång?
Vill inte prata om saker. Det gör inget bättre. Vill inte låtsas som ingenting. 
Vill ligga på golv och skrika. Varva Adams Song med Local Man Ruins Everything.

Behöver nåt att se fram emot.
Har något att se fram emot. För länge.

Nu. Nu.
Behöver dig. Klyschhelvete.
Hatar DET HÄR. Det är precis som i underbart fina skins. Inte riktigt som med Effy och Freddie, men du har gjort mig svag. Det här är inte jag. Jag vill inte att det här ska vara jag. Behöver det här, ju. Fast det gör inte du. Och det är okej för mig, säger jag i alla fall. Fast min hjärna och kropp begår självmord innifrån i hemlighet.

Hejdå