Känner mig lite sådär... skör? Liten? Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, men jag känner mig på ett speciellt sätt när jag lyssnar på Marit Bergman. Lite som att jag vill krypa upp i ett hörn och viska hennes fina texter så tyst, tyst, tyst. Nu låter jag som ett litet emo, men det är ju så jag känneeeer! Haha. Fin är hon då i alla fall.

Idag var det visst aktivitetsdag på ormberget med skolan, men jag kände mig inte riktigt taggad på att först ta en tidigare buss (och få vänta i tusen år i stan eller på skolan) och sen ta en lokalbuss ut dit för att gå. Så jag stannade hemma, ehehe, rebell. Nä.

Har hunnit träffa Ellen en kortkort sväng, hon ville visst låna ett par nördbrillor av mig, den lilla NV-nörden. 
Nu finns inget mer att rapportera! Pussis