everything is borrowed

 
kan som inte riktigt reflektera över det som hänt, även fast det nu gått en månad snart. varför ligger det en bild på dig och mig vid vägkanten till väg 97, i norra sunderbyn, tillsammans med en massa blommor och ljus? varför svarar du inte på mitt sms? varför sitter jag och loopar wonderwall med oasis fastän jag inte ens lyssnar på oasis? varför går jag igenom din facebook och allt vi skrivit till varandra?

vi började i samma klass på gymasiet. ska väl inte påstå att vi egentligen umgicks så mycket under första året men började mer och mer under tvåan. sista året var vi sammansvetsade och pratade hela tiden, smsade, pratade i telefon, hängde i soffor på trean, brygghängde, hängde på boddan, gled runt på natten med lilla EOH när jag tagit körkort, pratade om allt, klagade på varandras musiksmak, fikade, åt hotellfrukost. JA MEN ALLT.

jag antar att vi gled ifrån varandra efter vi tog studenten. vi träffades nån gång ibland, fikade och sådär. men det är väl så livet är, du hade ditt och jag hade mitt. vi hade hamnat på helt olika platser i livet. det är nog sant som dom säger att livet efter skolan är helt jävla annorlunda. 

lisa ringde mig en måndag och undrade vad som hade hänt. tänkte, vadå, inget? kunde inte greppa någonting efter det. förstod inte varför jag fick massa facebookmeddelanden & samtal från fina vänner och bekanta som beklagade sorgen. förstod inte varför erika plötsligt for från hennes jobb i piteå och kom till mig i boden. varför vi var och hälsade på suss och pratade om det som hade hänt. varför jag satt ett par sena kvällar tillsammans med alexandra, ellen och martin vid vägkanten där och pratade minnen. eller, jag förstod väl på nåt vis. men det var bara konstigt och kändes... fel. antar jag. 

imorgon är det begravning. 
det finns ingenting rätt i den meningen. jag är så ledsen för det som blivit. 
jag drömde om dig inatt, allt var som vanligt och vi skrattade och lyssnade på kent-mixtapen i bilen, du vet. jag saknar det som var, det vi var, det vi hade och nu kommer det aldrig tillbaka.

jag älskar dig alltid.
sov gott älskade vän






 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0