förord "blomman i snön" av bo setterlind

"jag älskar dig! att formulera dessa enkla ord känns som att på nytt vidröra något av det ömtåligaste men tåligaste som finns, kärlekens ansikte. ytterst gäller det något universellt snarare än privat, nämligen kärleken, den kärlek som är tillvarons innersta verklighet. 
 
att älska och bli älskad är upplevelser, som inte bara skalder i alla tider sökt uttrycka på skilda sätt, det är något djupt och allmänmänskligt. men kanske har ämnet i hög grad förknippats med just dem, eftersom en dikt om kärlek, skriven i kärlek, ofta har förmågan att lindra hjärtekvalen.
jag säger kvalen, ty även om jag i följande urval företrädesvis stannat för lyckan, finns också lidandet med. detta är det älskandes ofrånkomliga gemensamma erfarenhet: vi måste alla vara berädda att lida för kärleken så som den lider för oss. endast så upplever vi det fullkomliga, återspeglat i vårt eget och i andras liv, ty för kärleken lever alla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0