"på nyheterna visar de hur skinnskallarna tågar med sina facklor i ett tätt följe från klarabergsviadukten till karl XII:s torg där de lägger ner sin krans vid den svenska stormaktsfurstens staty. de är fler i år än på länge, de gör heil hitler-hälsningar och sjunger nationalsången tillsammans i mörkret med höga klara röster så det står vit rök ur munnarna på dem. 

mitt under inslaget knackar min mor på dörren till mitt rum. 'jag trodde inte ni var hemma', säger hon. 'varför är ni inte där?' hon gestikulerar mot min brusiga gamla tv-apparat som står i ett trastativ på hjul. 'varför protesterar inte ni mot det här, det är ju fasansfullt vansinne? det är ju unga människor. dom är ju i er ålder.'

 

'det är en motdemonstration', säger pauline. 'men skolan ville inte att vi skulle gå dit. dom har bett alla vara hemma.' 

min mor öppnar munnen för att säga något och stänger den igen till hälften. hon ser ut som om hon inte förstår vad det är pauline säger. hon står där, ett par steg in i mitt rum, med rynkad panna och verkar liksom uppepa orden för sig själv.

 

'vara hemma? men varför gör ni som dom säger? ni borde ju tåga i ett eget fackeltåg och visa att ni är så många fler än dom', säger hon. 'skolan borde insistera på att ni går ut och demonstrerar istället för att tysta er. dom ska vara överlyckliga att dom har elever som vill stiga fram och säga nej åt dom här stackars idioterna.'"