bo bergman//vid fönstret
"och femtonårsdrömmarna lyfte
mot skogens rökiga rand.
där det strimmade blankt efter solen
låg livets förlovade land.
men vi sutto vid öppna fönstret,
din panna var sorgsen och sänkt,
och jag kysste ditt finger och sade,
att ingenting blir som man tänkt."
där det strimmade blankt efter solen
låg livets förlovade land.
men vi sutto vid öppna fönstret,
din panna var sorgsen och sänkt,
och jag kysste ditt finger och sade,
att ingenting blir som man tänkt."
Kommentarer
Trackback