än såg jag blommor, än var ej all grönska tagen,
än fanns det något över till en höstbukett,
och solen som gör långa skuggor mitt på dagen
i en sen september, bredde ut sitt skimmer lätt,
och skuggan ritade på marken av de glesa 
kastanjeträdens grenverk som i en bild i kol.
det var som i en gård vars ägare skall resa
från allt han haft omkring sig mot ett ovisst mål.

han står och ser sig om, farväl är svårt att säga,
fast skjutsen väntar och han vet vad klockan slår.
så tycktes nära mig en ande överväga
var möjlighet att stanna kvar bland träd och snår
och dock förstå: "här sker förändring. löven multna 

ju snart och rosten härjar grön ligusterhäck.
snart komma svarta kråkor hit och skrika svultna
jag måste fly i dag i sus av fågelskräck.