Tar en paus härifrån. Hur länge vet jag inte, kanske en dag, kanske en vecka. Känner att saker är lite jobbiga för tillfället bara. Här får ni en jävligt fin låt i allafall, som beskriver rätt bra hur saker och ting ligger till.

Puss

You’re not next door,
You’re not down the street.
You're three thousand miles so teleport to me.

(Fina, fina, fina Man Overboard.)

Fin dag från början, sämre dag i slutändan. Kanske det inte ultimata, känner mig lite såhär:

Känner mig helt... jag vet inte. Har inga ord kvar. Eller tårar heller för den delen, om ni ville veta. Igår hade jag min värsta ångestdag ever. Neighborhoods läckte ut på internet och jag var stark och stod emot med orden och tanken "JAG SKA HÅLLA MIG TILL DET OFFICIELLA RELEASEDATUMET!" ända tills kvällen kom och jag kände hur mitt begär tog över mig och vips, så var den på min dator. 

Fy fan. Fyyy helvetes fan i helvetes hejpådig jag dör. Det var det finaste. Happiness overload gånger tusen ungefär, och jag ångrar fan inte ens för en sekund att jag lyssnade. Hade aldrig i mitt liv klarat typ två veckor med tanken att jag kan lyssna på det om jag vill.

Anyhow; orkar inte dra värsta reviewen men albumet är underfuckingbart. Alla låtar gör mig så himla varm i hjärtat och jag fick sitta och hålla tillbaka tårarna när jag lyssnade på Natives på bussen till skolan.

Fick kommentaren "Alltså jag förstår inte, det är ju bara ett band?" för ett tag sen. Svaret på det är nej. Det är inte "bara" ett band. Det är världens finaste band någonsin och jag minns när jag gick och klottrade "TMD" (Thomas Matthew DeLonge) på händerna för fem år sen och hur glad jag blev när jag fick min första blinktröja när jag precis hade börjat sjuan, hur jag målade ena handens (vänster) naglar svarta för Tom hade så,  alla singlar, skivor, vinyler och kassetter jag har köpt, alla nätter jag suttit uppe, den gången jag fick för mig att lyssna igenom alla deras låtar bara för att. 

Det har alltid varit mer än ett band för mig. Det är mina hjältar, min trygghet och att lyssna på deras musik när allt går åt helvete ger mig en sån tröst så det finns inte. Allt är så himla vackert och fint och jag kräver inte att någon ska förstå över huvud taget för det lär nog inte nån göra förutom möjligtvis en person. Det känns bara så sjukt och vrickat att sitta här sex år efter jag upptäckte världens finaste band och åtta år efter senaste albumet släpptes och bara.. lyssna på nya låtar. Fan, när ska det sjunka in?

Vet inte vad jag vill komma fram till, vill bara säga att jag är fruktansvärt glad, lycklig och euforisk för tillfället.

Sitter och lyssnar på BBC Radio 1 för tillfället och blir helt lycklig i hjärtat när dom spelar ett medley med massa blinklåtar och taggar inför senare då det är premiär för deras tredje singel från 'Neighborhoods', After Midnight. IIIH!!!!! Jag är som ett barn på julafton all over again. 

Annars har jag haft en trevlig dag idag, väldigt kort skoldag som innehöll en lektion på ca 20 minuter och sen blev det en lååång fika med två fina tjejer på Waynes, Josse och Erika!

Nu är jag too excited för att skriva mer, är så himla nervös och ryser och snart börjar jag gråta hahahaha. OM EN HALVTIMME DÖR JAG, MEN DET ÄR FINT. 

Puss