Konsten att släppa taget




Om året 2011

Januari
Jag vände mig inåt och lyssnade galet mycket på Depeche Mode.Annars hängde jag i Sävast hos Suss och drack chailatte, hängde hos Alexandra, färgade håret (brunt... av misstag), tittade på Control och började lyssna mer på Joy Division, firade fyraårig bröllopsdag med Ellen och åkte till fina Stockholm en sväng med pappa.
Februari
Hängde lite i Göteborg, köpte mitt första par Macbeths, lyssnade mycket på Nine Inch Nails och VNV Nation på grund av en för tidig bortgång, smet från engelskan med Suss och drack chailatte på Café Fröjd, var på melodifestivalens genrep i Luleå.
Mars
Vi renoverade köket så vi levde bland papptallrikar och plastbestick i något som kändes som en evighet, firade en Josefine som fyllde 18 år, såg bland annat Håkan Hellström och Säkert! på Kulturens Hus under minus 30 festivalen med Suss och Josse, var kär i The Big Bang Theory, hade fikadag med Julia (två caféer och en massamassa prat)
April
Lyssnade jättejättemycket på Sum 41, följde med pappa till Stockholm (och träffade min fina vän Johan för första gången), hade en fin vårpicknick med Suss, Josse och Josefina, var lite småförälskad, firade påsk hemma, invigde vårjackan i stadsparken med Ellen, gick på Bio med två Josefin/e och självklart: bokade konsertbiljetter till blink-182 i Dublin.
Maj
Var glad över att snart få sommarlov, hälsade på Stockholm ännu en gång och denna gång för Lilla Journalistprisets prisutdelning (hade dessutom världens bästa resa med himla fina och roliga personer), färgade håret riktigt rött (mmmmhmmm), höll tal i Svenska B och tänkte "DÖDA MIG" under de veckor vi höll på med det, skrev nationella prov som gick åt helvete med tankarna någon annanstans, höll i ett vårvernissage, och firade valborg hos Ellen som fyllde 18 samma dag!
Juni
Fick jobb fast jag trodde jag skulle bli utan, pratade mycket i telefon om nätterna, firade midsommar i Piteå, gillade Simple Plans nya lite extra mycket, snackade skit på en lastbrygga med Ellen, grillade och hängde med Jonte, hade en jättefin klassfest/avslutning på Malmudden, såg Fight Club för första gången,
Juli
Stekte runt på Boden Alive med Josse, köpte en skrivmaskin, förälskade mig i Skins UK, hängde på Bodensia och hängbron med Jonte (och många fina häng i staden hela natten), hade Hejdå-fika för Isabell med henne och Martin, rökte vattenpipa i Sävast med bra människor, åt middag hos Josefine med två sävastbryyydar, mitt fina favoritband släppte ny singel(!!!), firade Lisa och Emma med lite festligheter, åkte på bilsemester + kryssade till estland med family och tyckte om en person sjukligt mycket och det visade sig genom att ligga vaken nätter och vänta på sms.
Augusti
Middagade i Sävast med raringar, hade panik över att börja trean, myste på med Jolina och åkte till Stockholm en sväng med Suss.
September
Snurrade runt i B-town med Josse, besökte kulturnatten med Suss och kunde inte hålla mig från att lyssna på leaken av Neighborhoods (som förresten var det finaste. FINASTE).
Oktober
Bokade resan till Dublin (flyg och hotell), firade Suss och Josse som fyllde 18, kärade ner mig på riktigt i Man Overboard, nördade sista säsongerna av Skins och hängde på Lerbäcken.
November
Hade ett par fikor med Lisa och Ricco (+ en alfapetkväll), satt vid våra bänkar och pratade framtid med Jonte, upptäckte Zacke, fick extrajobb(!!!), promenerade länge runt Boden med Lisa och hade ettårsjubileum med eNTIdning.
December
Hade världens finaste julmys med fina klassisar, fikade mycket på Friends, Opalen och Waynes, fyllde (ÄNTLIGEN) 18 år, Alexandra tog min Alkohol-oskuld, vi firade med klassfest och utgång på Kafelino, firade jul hemma och fick jättefina julklappar.

Jag vände mig inåt och lyssnade galet mycket på Depeche Mode. Annars hängde jag i Sävast hos Suss och drack chaite, hängde hos Alexandra, färgade håret (brunt... av misstag), tittade på Control och började lyssna mer på Joy Division, firade fyraårig bröllopsdag med Ellen och åkte till fina Stockholm en sväng med pappa.


Hängde lite i Göteborg, köpte mitt första par Macbeths, lyssnade mycket på Nine Inch Nails och VNV Nation på grund av en för tidig bortgång, smet från engelskan med Suss och drack chailatte på Café Fröjd och var på melodifestivalens genrep i Luleå.



Vi renoverade köket så vi levde bland papptallrikar och plastbestick i något som kändes som en evighet, firade en Josefine som fyllde 18 år, såg bland annat Håkan Hellström och Säkert! på Kulturens Hus under Minus 30 festivalen med Suss och Josse, var kär i The Big Bang Theory, hade fikadag med Julia (två caféer och en massamassa prat)

Lyssnade jättejättemycket på Sum 41, följde med pappa till Stockholm (och träffade min fina vän Johan för första gången), hade en fin vårpicknick med Suss, Josse och Josefina, var lite småförälskad, firade påsk hemma, invigde vårjackan i stadsparken med Ellen, gick på bio med två Josefin/e och självklart: bokade konsertbiljetter till blink-182 i Dublin.

Var glad över att snart få sommarlov, hälsade på Stockholm ännu en gång och denna gång för Lilla Journalistprisets prisutdelning (hade dessutom världens bästa resa med himla fina och roliga personer), färgade håret riktigt rött (mmmmhmmm), höll tal i Svenska B och tänkte "DÖDA MIG" under de veckor vi höll på med det, skrev nationella prov som gick åt helvete med tankarna någon annanstans, höll i ett vårvernissage, och firade valborg hos Ellen som fyllde 18 samma dag!

Fick jobb fast jag trodde jag skulle bli utan, pratade mycket i telefon om nätterna, firade midsommar i Piteå, gillade Simple Plans nya lite extra mycket, snackade skit på en lastbrygga med Ellen, grillade och hängde med Jonte, hade en jättefin klassfest/avslutning på Malmudden, såg Fight Club för första gången.


Stekte runt på Boden Alive med Josse, köpte en skrivmaskin, förälskade mig i Skins UK, hängde på Bodensia och hängbron med Jonte (och många fina häng i staden hela natten), hade hejdå-fika för Isabell med henne och Martin, rökte vattenpipa i Sävast med bra människor, åt middag hos Josefine med två sävastbryyydar, mitt fina favoritband släppte ny singel(!!!), firade Lisa och Emma med lite festligheter och åkte på bilsemester + kryssade till estland med family.

Middagade i Sävast med raringar, hade panik över att börja trean, myste på med Jolina och busade i Stockholm med Suss.

Snurrade runt i B-town med Josse, besökte kulturnatten med Suss och kunde inte hålla mig från att lyssna på leaken av Neighborhoods (som förresten var det finaste. FINASTE).

Bokade resan till Dublin (flyg och hotell), firade Suss och Josse som fyllde 18, kärade ner mig på riktigt i Man Overboard, nördade sista säsongerna av Skins och hängde på Lerbäcken.

Hade ett par kaffekvällar med Lisa och Ricco (+ en alfapetkväll), satt vid våra bänkar och pratade framtid med Jonte, upptäckte Zacke, fick extrajobb(!!!), promenerade länge runt Boden med Lisa och hade ettårsjubileum med eNTIdning.

Hade världens finaste julmys med fina klassisar, fikade mycket på Friends, Opalen och Waynes, fyllde (ÄNTLIGEN) 18 år, Alexandra tog min alkohol-oskuld, vi firade med klassfest och utgång på Kafelino, firade jul hemma och fick jättefina julklappar.

Måste säga att 2011 har varit ett jättebra år, även fast jag kanske hade velat gå på fler spelningar och sådär. Det känns som att jag på något vis lärt mig mer om mig själv och blivit mer självständig. 
Nu säger jag bara välkommen 2012, I'm so excited for you!!! Nu händer det grejer; studenten, körkort (JAG SKA!!! snart), Irland och ja...allt annat som jag inte vet om än! Puss!!!!!!!!


I'll love you until the end of time

När jag fyllde år för ett tag sen fick jag en bok av mamma. "Jag tänkte att du kanske hade velat ha den här" sa hon.
Den här boken kanske inte ser så mycket ut för världen, men här har det sparats foton, urklipp, gratulationskort och till och med hårlockar.
Slår man upp första sidan står det i versaler "Stinas bok". 

Den 9/5 1994
"Du ljuvliga lilla människa, som är så full av nyfikenhet, glädje, humor och klokhet. Vilken lycka för oss, dina föräldrar, att just du kommit till oss"

31/8 1994
Du pratglada lilla rackare, som babblar allt möjligt från morgon till kväll. 'Titta', 'äta', 'ut', 'pappa' gurglar och spottar. Du charmar de flesta. Kaxig och orädd."

19/12 1994
Ett litet charmtroll som gärna vill ha sin vilja igenom, om det inte går med ilska och gråt, så fyrar du av ett bländande leende (med alla sex tänder) och huvudet på sne. Ganska svårt att inte smälta. 
Premiär idag med klättringen, du drog dig upp på soffan. Förresten, så heter du 'Tiiiiaaa' enligt dig själv."

Jag älskar er så himla mycket. Det finns inte ens ord.



Om hatkärlek



Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. 
För samtidigt är jag så jävla rädd för framtiden.

Jag har sagt många gånger att jag hatar den här staden, jag vet det. Att bo på ett ställe där bussarna har lunchuppehåll och nattbussen bara går lördagar till grannstaden och kostar 114 kr enkel väg, där man vet vilka alla är även fast man inte känner dem, där snön vanligtvis kommer i oktober och smälter i april kan vara jävligt påfrestande, tro det eller ej.

Men det lite ironiska är att jag kan inte riktigt hata den här staden. Det går inte. Det är ändå här jag är född, jag har växt upp och det här stället har gjort mig till den jag är. Och vad som är bra är att man på något vis lär sig kämpa för att ta sig dit man vill. Jag menar, jag hade nog inte brytt mig om min skolgång lika mycket om jag inte haft de framtidsdrömmar jag har. Även fast de inte är jävligt konkreta så är jag fast besluten om att ta mig bort härifrån. 

För visst är jag less. Jag är jävligt less.
Vakna, jobba, åka till skolan, åka hem. 
Ingenting. Ingenting. Ingenting.

Visst, det finns galet ljusa stunder i min vardag som världens finaste vänner och så, men jag är så jävla sugen på något nytt. Något som jag inte vet vad det är. Vill nånstans där folk förstår det jag älskar allra, allra, allra mest och träffa folk jag inte vet saker om redan.

Men jag kan inte hata. Det finns för mycket minnen.
Gärdesskolan, torpgärdsskolan, sandenskolan, folkan, bryggan, bränna, pumptorget, statoil, alder, smörblomman, kvarnängen.

"Ibland är det borta bra, hemma sämst
Hatkärlek känner du för sakerna du känner igen."





Helvete

I'll pretend my hearts not breaking

I want you to call me back and say "I love you"
Because I've got nowhere to go
These nights spent alone without you are dragging me down
Though I know this seems bitter,
It's how I get through these nights without you

Det stämmer. Och är så himla tragiskt egentligen. För jag vill inte.


"If you died right now, how would you feel about your life?"

"I don't know, I wouldn't feel anything good about my life."

You're so worth all of this torture

Can’t get a word in,
Can’t feel your body close to mine.

And yeah, it’s really quite more painful than it sounds,
I can’t believe we’re losing the connection that we found.
I’m heavy with the weight of missing you, my dear,
And I would tell you how but you’re too far away to hear.

It's not about forcing happiness

Så fruktansvärt jävla less på att höra om ditt perfekta liv
och jag är så fruktansvärt less på att höra om ditt miserabla liv.
Sluta, nej, ja, fast nej, jag vill inte höra. 

Vill inte hålla med.
Vill inte se framåt.

Hatar personlighet. Hatar det yttre. Hatar att inte kunna ta tag i saker. Hatar att skriva. Hatar att läsa. Hatar att prata. Hatar att skratta. Hatar att gråta. Hatar liv. Hatar död. Hatar facebook. Hatar blogg. Hatar skola. Hatar tjat.

Kan saker bara lösa sig nån gång?
Vill inte prata om saker. Det gör inget bättre. Vill inte låtsas som ingenting. 
Vill ligga på golv och skrika. Varva Adams Song med Local Man Ruins Everything.

Behöver nåt att se fram emot.
Har något att se fram emot. För länge.

Nu. Nu.
Behöver dig. Klyschhelvete.
Hatar DET HÄR. Det är precis som i underbart fina skins. Inte riktigt som med Effy och Freddie, men du har gjort mig svag. Det här är inte jag. Jag vill inte att det här ska vara jag. Behöver det här, ju. Fast det gör inte du. Och det är okej för mig, säger jag i alla fall. Fast min hjärna och kropp begår självmord innifrån i hemlighet.

Hejdå



I'm trying to hold it together

It's not about forcing happiness,
It's about not letting sadness win.

You will always be my hero

Ja, farsdag. Pappadagen.

Min fardagspresent var ett blandband. Eller ja, kanske mer bland-cd. Kanske ser lite tacky ut, men känns rätt onödigt att köpa typ en slips eller något som jag vet att han inte uppskattar lika mycket, haha. Hursom; jag har världens bästa pappa någonsin och jag är så himla glad över det. 

Jag älskar våra musikkvällar, när vi tittar på gamla inspelade VHSband med sjuttio och åttiotalsmusik, eller lyssnar på musik i mitt rum. "Spela Stockholmslåten! Alltså det här är så jävla bra", våra diskussioner om livet och framtiden, att cruisa runt i alla de små byarna runt vår lilla stad och få höra gamla historier om personer.

Finaste pappa, tack för att du alltid finns och alltid har funnits där för mig. Jag älskar dig mer än ord någonsin kommer kunna beskriva.

Puss!

I love you

- Har du saknat mig idag?
- Ja, tänk om jag kanske har det.

Haha, älskade lillebror.

Lies, fucking lies

"The smoke clears and in whispering waves of self mutilation I see the dark sky fall to pieces.
The world is sometimes too heavy to breathe, and the dead surround me like an ocean. I can't recognize the reflection looking back through the mirror, as if some sort of silent stranger with mean eyes and a deadly stare he sees everything, and why?
Then with one last glimmer defiant, I'm transformed into a monster, a giant. With no heart, no limbs, no desire.

This is not a suicide letter, I just want a real close look at death. Touch his mattered hair as I pass him by."


I am inside you,
living and breathing

I AM WILLIAM CONTROL.

You're all I've got

To wake up she fucks the pain
(Wipe those tears away)
She wears make-up to hide the shame
(Wipe those tears away)
Her sanity rides low and self esteem won't grow

Jag önskar så himla mycket att jag kunde känna mig det minsta lilla kreativ. Eller analyserande. Men nej. Känner mig helt jävla tom för allt är så himla himla himla mycket just nu och jag vet att det löser sig men jag känner mig bara så... jag vet inte. Allt. Fast ändå inget. Går inte att förklara riktigt.

Tror att jag är på väg in i en sån där period då jag bara vill stänga in mig med massa massa massa musik och aldrig komma ut. Wonder Years är så himla underbara förresten. Och jag saknar stora staden, som vanligt.


I got no regret right now

This place was never the same again, after you came and went
How can you say you meant anything different to anyone standing alone?
On the street with a cigarette, on the first night we met

Look to the past
And remember and smile
And maybe tonight
I can breathe for awhile
I'm not in the scene
I think I'm fallin' asleep

But then all that it means is
I'll always be dreaming of you

Panic

"Burn down the disco
Hang the blessed DJ
Because the music that they constantly play
It says nothing to me about my life."


Spenderar dagen inomhus och lyssnar på The Smiths medan jag funderar över livet och längtar efter något nytt. Känner mig inte riktigt som mig själv idag, men så är det väl ibland också. Fast jag har fortfarande lite spår av lycka kvar i kroppen. Haha, det där lät som en innehållsförteckning "med spår av lycka" eller kanske en dålig film.
Nåja.

We feel alone in a strange blue ocean


Suit up, boys
We're on vacation
With endless stay and reservations

Saddest girls
Who will await while dying inside
How will they get by?



Lyssnar på Young London som är en av världens finaste låtar och har galet ont i hjärtat, kan inte saker vara som de var förr? (Jag vet att jag överreagerar. Som fan, ungefär. Men ändå. Och kryptisk är jag med, men det får nog förbli så.)

P.s, är det inte lustigt att den här låten alltid får mig att rysa och känna att "det här är ju mitt liv i en låt" oavsett om jag är glad eller ledsen? Skulle vilja lägga upp hela texten och stryka under alla rader som handlar om mig. Men det skulle nog vara onödigt för det skulle bli 90 % av alltihopet. Nåja, lyssna. För den är asfin.

Times like these

Det är gånger som det här som man bara behöver sätta sig ner, ta ett djupt andetag och tänka "allt löser sig" för det gör det i slutändan, hur krångligt och invecklade saker än verkar. Nu ska jag lägga mig och sova, inte tänka utan låta fin musik ta över mina tankar istället.

For life


The world is wide, the time goes by

Det är illa när man inte klarar av att vara ensam utan att börja fundera på fel saker, det är illa när man inte kan stiga upp ur sin säng före klockan tre pga känslan av meningslöshet, det är illa när man ligger vaken till klockan fyra på morgonen och lyssnar på Adam's Song på repeat och sjunger tyst "tomorrow holds such better days" samtidigt som man försöker tro på det, det är illa när man känner att det inte spelar någon roll om man duschar på en vecka och det är illa när det här pågått under flera veckor.

Godnatt. Eller godmorgon kanske.

Fjärde våningen uppe bland träden

Sverige är för litet, livet är för kort
Sverige är för litet, livet är för stort
Sverige är för litet, livet är för kort

Sverige är för litet, jag har fel på hjärnan
Det är sant, jag har fel på hjärnan

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0